Queeraktivism

Fantastiskt!

Aftonbladet, ja, vad säger en. Det kanske inte är en tidning som är så mycket till världen, men idag blev jag faktiskt glad när jag läste en utav deras artiklar.
Den handlar nämligen om kvinnor som väljer orakat framför rakat, vad det gäller hela kroppen alltså.
Aftonbladet spekulerar till och med om att det kan vara en kommande "trend".
Jag säger att även om det skulle bli en "modefluga" så tror jag att det är bra för queerfeminismen.
Kvinnor som vågar stå upp mot en norm som bygger på onaturlighet, kvinnor som vågar vara queeraktivister fastän de kanske inte ens vet om det själva.
Individer som gör vad som känns bäst för dem, det de trivs med, och jag hoppas att många kommer att haka på, så att vi kan krossa äckel- normen om att kvinnor SKA vara rakade medan män ändå har ett val åtminstone när det gäller överkroppen och könet. (Det ses ju fortfarande tyvärr som konstigt med män som rakar benen, av någon anledning.)

Jag hoppas på att kunna öppna en Elle, Vogue eller någon annan stor modetidning och mötas av håriga armhålor och ben (och i tidningar som Playboy se fler orakade fittor).

Och jag är glad över att jag varit nästan ett år före det här inlägget med att börja lägga undan hyveln, för kanske har mitt val hjälpt till så att den här artikeln publicerades i Aftonbladet så här på en helt vanlig måndag den 4e oktober.

Här är artikeln:
Håribelt eller härligt?

Dirty Diaries

Jag kände verkligen att jag behövde komma ikapp med ännu en viktig punkt inom queerfeminismens nutid, och tog mig därför tid att se filmen Dirty Diaries.

För er som inte har någon blekaste aning om vad detta är så kan jag berätta det.
Dirty Diaries är som de själva väljer att kalla den: "12 shorts of feminist porn."
Det är alltså ett projekt som pågick under 2009 där olika personer/ regissörer/ feminister fick i uppgift att göra "feministisk" porr filmat med mobilkameror.
Resultatet utav detta blev en samling kortfilmer som på olika sätt och med olika perspektiv hanterar ämnet.

Startskottet till detta var filmer Come Together utav Mia Engberg, där några kvinnor filmat sig själva när de onanerar och till slut kommer. Kortfilmen visades på Stockholm International Film Festival och fick blandad kritik.
Det visade sig dock att de som hade tyckt allra minst om filmen var män, där åsikter så som att kvinnorna var osminkade och fula "när de kom". Detta var bevis nog för att det skulle bli tydligt att kvinnor inom porr "ska" vara snygga inför männen. Att porr endast är en mansvara.

Idén till Dirty Diaries föddes.

De olika kortfilmerna är uppbyggda på ett Manifest, som lyder som sådant:

1.
Beautiful the way we are

To hell with the sick beauty ideals! Deep self-hatred keeps a lot of women's energy and creativity sapped. The energy that could be focused into exploring our own sexuality and power is being drained off into diets and cosmetics. Don't let the commercial powers control your needs and desires.

2.
Fight for your right to be horny

Male sexuality is seen as a force of nature that has to be satisfied at all costs while women's sexuality is accepted only if it adapts to men's needs. Be horny on your own terms.

3.
A good girl is a bad girl

We are fed up with the cultural cliché that sexually active and independent women are either crazy or lesbian and therefore crazy. We want to see and make movies where Betty Blue, Ophelia and Thelma & Louise don't have to die in the end.

4.
Smash capitalism and patriarchy

The porn industry is sexist because we live in a patriarchal capitalist society. It makes profit out of people’s needs for sex and erotica and women get exploited in the process. To fight sexist porn you have to smash capitalism and patriarchy.

5.
As nasty as we wanna be

Enjoy, take charge or let go. Say NO when you want, to be able to say YES when YOU want.

6.
Legal and free abortion is a human right!

Everyone has the right to control their own body. Millions of women suffer from unwanted pregnancies and die from illegal abortions every year. Fuck the moral right for preaching against birth control and sex information.

7.
Fight the real enemy!

Censorship cannot liberate sexuality. It is impossible to change the image of women's sexuality if sexual images in themselves are taboo. Don't attack women for displaying sex. Attack sexism for trying to control our sexuality.

8.
Stay Queer

A lot of opposition to erotica is homophobic and even more transphobic. We don't believe in the fight between the sexes but in the fight against sexes. Identify as any gender you want and make love to whoever you want. Sexuality is diverse.

9.
Use Protection

"I'm not saying go out an' do it, but if you do, strap it up before you smack it up." (Missy Elliot)

10. 

Do it yourself

Erotica is good and we need it. We truly believe that it is possible to create an alternative to the mainstream porn industry by making sexy films we like.

Åsikter om filmen:

Jag gillade uppbyggnaden utav den, kortfilmer som inte är alldeles för långa, alla av väldigt varierande slag, och som tillsammans ger ett väldigt brett spektra på feministisk porr.

Visst kan jag tycka att vissa utav filmerna var lite långtråkiga, vissa tilltalade mig inte alls, andra var väldigt vackra i sitt utförande.

I helhet förstår jag vart de vill komma, samtidigt som jag ser att de inte nått dit.

I somras var jag på en debatt i Pride House under Pride 2010 där just begreppet Feministisk porr bearbetades, och där Dirty Diaries var det stora samtalsämnet.

Jag tycker mig minnas att de i slutändan kom fram till att det inte finns någon feministisk porr, vilket till en första anblick kan tyckas konstigt, men sen faller sig som ett ganska resonabelt beslut när en väl tänkt över det hela.

Problemet jag ser är väl kanske inte den att det inte finns någon per definition "feministisk porr", men att det kanske är bilden av feminism och bilden av porr vi måste titta närmare på.

Jag tänkte inte gå in närmare på någon slags analys utav hela filmen i sig, utan jag begränsar mig till vad jag fattade tycke för.

Skin:

Handlar i kort om en kvinna och en man klädda i heltäckande nylon, vartpå filmen fortgår börjar de klippa sönder nylonet.

Enligt min åsikt helt klart den bästa och vackraste filmen i samlingen.

Uppbyggnaden var väldigt enkel, ingen utmärkande musik, ingen avancerad dekor. Fokuset låg på individerna.

Vad jag fann fantastiskt med just denna var ömheten. Dessa två som blottar sin fetisch och porträtterar den så självsäkert och själsligt accepterat att det blir självklart. De tar ner något som kan anses som konstigt, att tända sexuellt på att vara iklädd nylon, tar ner det och bearbetar det tillsammans med åskådarna. Skin gör att en förstår. Dessa två individer bjuder in och låter oss ta del utav ett ömsesidigt utbyte, där kön egentligen inte spelar någon roll. Det heltäckande nylonet gör individerna nästintill könlösa. De förlorar sin identitet, eftersom att den inte behövs, det handlar endast om ett utbyte mellan människor.

Jag skulle nog nästan kunna säga att Skin är den mest queerfeministiska filmen i samlingen.

Just på grund utav balansen. Det finns ingen utav de två som har mer makt än den andre, det är ingen utav dem som betyder mer. De låter sig behövas för varandra.

En annan film som jag fann väldigt bra var For the Liberation of Men.

Där vi får se 4 män med dolda ansikten på olika sätt, alla utav dem iklädda vad normen definierar som "kvinnokläder".

Att analysera och tolka den skulle kunna göras hur långt som helst, men det som tilltalade mig var att den var så avskalad. 

Filmen behandlar ämnet trans på ett annat sätt än vad en vanligtvis kan stöta på det. Jag har alltid tyckt att transexualiteten behandlas med en underliggande ton av skam.

Ungefär som en fetisch som enligt normen skulle kunna ses som motbjudande or whatever.

I For the Liberation of Men kände jag inte av någon skam.

Det var istället ett fint porträtt utav den sexuella frigörelsen som ibland är ett resultat utav fetischen. 

(Eftersom att männen i filmen alla är märkbart sexuellt upphetsade så drog jag slutsatsen om att det var klädseln som skapade detta och valde därefter att definiera det som en fetisch. Även om jag är väl medveten om att fetischer inte alls behöver ge ett direkt sexuellt resultat hos utövaren.) 

Den tredje filmen som tilltalade mig var On your back Woman!

Helt enkelt en kortfilm där vi får se 4 par, alla 8 kvinnor, brottas i varsitt pars säng.

I relationen till att det hela ska representera feministisk porr så tycker jag att resultatet är väldigt intressant, för det är faktiskt ingen som har sex i denna.

Istället ligger fokuset på de olika paren som näst intill nakna försöker att brotta ned varandra. ("On your back Woman!") 

Det är flera gånger som jag hänförs över det snygga fotot, kroppar i rörelse och samförståelse. Kroppar i kamp med varandra och sig själva, övertygelse och kämparglöd.

Den skapar en gråzon inom porr genom att själv stolt definiera sig som porr fastän inget sex framgår. Den sexuella laddningen blir istället i skönheten av fighten, det blir tydligt att penetrationsfokuset som finns i "vanlig" porr kanske inte ens behövs för att skapa porr.

Den öppnar för mycket diskussion om gränserna för vad som egentligen är porr och inte.

Kanske kan allting vara porr om en sätter in det i kontext? 

Sista filmen som jag gillade lite sådär extra var Phonefuck, som helt enkelt behandlar två kvinnor som har telefonsex.

Väldigt enkelt gjord, till en början inte så speciellt intressant, men till slut kunde jag inte motstå att charmas av det ändå rätt så fina skådespeleriet. 

Dirty Diaries är ett stycke queerfeminism som bevisar att allt går om en vill. Den är ett resultat utav en, tyvärr, väldigt patriarkal industri där heteronormen styr med järnhand och kvinnor ses uteslutande som ett substitut för manlig njutning. Detta till en grad att det till och med ses skamfullt att tända på mainstreamporr som tjej.

Dirty Diaries är ett fint och vackert stycke queeraktivism som motiverar till engagemang och diskussion.

Något som behövs för att hela tiden lyfta fram diskursen och påpeka att det krävs successiv förändring i perspektivet på sex, heteronorm och porr, samt en hälsosammare porrfilmsindustri.

Jag hoppas på många fler filmer som Dirty Diaries, kanske inte som ett queerfeministiskt projekt, men mer som en självklarhet.

Länge leve queerfeminismen!