Vinter!

Är i Sverige för tillfället och ända fram till den 17e Januari.
Jul och Nyår och lite läkarbesök (satans helvetesaxel som aldrig vill bli bra! *morrrrr*) och umgänge med en hel del vänner.
Fastän jag har någon slags dov ångestklump som känns placerad mellan mina lungor så känns det ändå bra att jag är här.
För nu kan jag verkligen konfirmera att jag verkligen inte vill bo här längre.
Över huvud taget är jag förvånad över att jag kunnat spendera 20 år i detta iskalla vinterkaos utan att ens försökt ta självmord!
Varför utsätta sig för 8 månader kyla och slask och mörker?
Självfallet uppskattar man de 3 månader värme man får om året, och man får ta del utav den svenska sommaren där det aldrig blir riktigt mörkt om nätterna.
Men för mig är det inte riktigt värt det att stå ut med det här *pekar ut på den nästan nattsvarta himlen fastän klockan bara är 15:30 och det 30 cm höga snötäcket* för att hoppas på en fin 3 månader lång sommar.

Då har jag det hellre som i Palma. 3 månader vinter och 8 månader sommar.

Men det är min åsikt (självfallet, det är också min blogg).
Jag är medveten om att jag är beroende av solljus och värme, mörker och kyla gör att jag känner mig konstant trött och i värsta fall drabbas jag av depressioner. För att inte tala om att immunförsvaret inte gillar vintern.

Men jag ska njuta av min tid i mitt hemland. Umgås med familj och vänner och kanske våga mig ut i snön också om jag hittar lite varmare kläder.

För under en molnfri himmel med kristallgnistrande snö, så känns det ändå rätt okej att leva.